Lina på linjen

Min kära blog fick nyligen kritik av min gode vän John, som menade att jag borde vara mer personlig och outa snaskiga detaljer ur mitt liv. Han gillar nämligen sånt. Jag är ledsen John, men den här bloggens enda syfte är att jag skall kunna skriva av mig lite när jag har tråkigt och jag känner inget behov av sånt - vill du ha exhibitionistism och snask finns det nog många bättre sidor (och jag har en känsla av att du kan dom bättre än jag). Med detta sagt fortsätter jag med en recension av en av Francos mindre omtalade "klassiker".

Pick-up Girls



Ännu en subtil liten film av den sorglöse hata-eller-älska-regissören (själv ställer jag mig nånstans mitten) Jesus Franco. Den här gången bjuder han på smaklös Lina Romay-softcore, utblandat med en osammanhängande detektivhistoria och dålig humor. Filmens spanska orginaltitel kan översättas till Bruden Med De Genomskinliga Trosorna, en mycket bättre titel än Pick-up Girls.

Lina Romay (Francos fru) och Doris Regina (som ser betydligt bättre ut) spelar två lyckliga och super-slampiga horor som saknar ordet "kläder" i sin vokabulär. Dom blir hyrda av en mystisk person att ha sex med en man och ta hemliga snuskbilder i akten. Biderna skall visst användas till utpressning eller nåt. Den mustaschbeklädde Franco-veteranen Antonio Mayans dyker upp på horornas stammsylta, blir förförd och fotograferad. I en buskisartad scen springer han naken genom staden på jakt efter tjejerna. Allt till skön orgeljazz, signerad Franco själv under pseudonymen Pablo Villa. Han lyckas spåra upp dom och förklarar att han är privatdetektiv och att dom har fotat fel person - hans klient anade oråd och skickade honom i sitt ställe. Detektiven och hororna slår sina påsar ihop och börjar tillsammans gräva i fallet. En komplicerad historia följer, som är lite för dum för att orka hänga med engagerat i. Det har i alla fall att göra med en transexuell miljonärsson som försöker dölja spåren av sin forna manlighet, hans/hennes i alkohol bevarade penis. Massor av mygel, mord och sidohandlingar komplicerar denna tämligen enkla historia. Det är sex i nästan alla scener (som tur är inte hardcore) och väldigt mycket skamlösa inzoomningar i folks underliv. Allt slutar abrupt men lyckligt, efter ungefär en timme, med att transan får tag i sin gamla penis och kastar ut den genom fönstret. Äntligen kan hon lämna det gamla bakom sig och få älska med sin tålmodiga partner.

Den här filmen lär knappast vinna över någon Franco-hatare till den andra (goda?) sidan, och att kalla den för "bra" vore att ta i å det grövsta. Men jag tycker ändå att den var klart godkänd som en timmes kravlös förströelse, filmen är helt enkelt tillräckligt dum och knäpp för att vara lite underhållande emellanåt. Det skall finnas en mycket längre version av filmen, och att döma av kommentarerna på imdb verkar handlingen vara helt annorlunda. Franco och hans ständiga pulande...
Jag såg det icke-förtoendeingivande brittiska köpsläppet, med reklam för telefonsexlinjer innan filmen.

Såg även Francos krigsfilm Slaget om Esmarelda Bay för ett tag sedan. En film man gör klokt i att undvika, trots en trevlig rollista.