Rapport från videoträsket volym 1
Double Target - Kass Vietnam-rökare av klåparen Bruno Mattei och med Miles "Ator" O'Keefe som flåsig Rambo-kopia som ska peppra kommunister och rädda barn och grejer. Matteis andra Rambo-kopior kan ju ändå tillskrivas en viss dum charm, men den här är bara usel. Inget "skrika-som-en-tjej-och-skjuta-maskingevär", inga roliga dumheter (bara tråkiga sådana), mycket hög snabbspolningsvarning. På plussidan får man ett kort Jättehajen-inhopp, och det är väl egentligen enda anledningen till att plåga sig igenom denna smörja.
Grand Slam - Heist-rulle där bland annat Klausan och Adolfo Celi planerar och utför den perfekta diamant-kuppen, som vanligt följt av en massa sedvanlig doublecrossing och rävspel. Väldigt bra och välgjord film som faktiskt får en att sitta på spänn filmen igenom, den trevliga sextiotalskänslan får man som bonus. Toppenrulle! Dock inget jag kommer att vilja se om den närmsta tiden, vilket hör lite till genren.
Three Supermen In Santo Domingo - Dom tre supermännen åker till sydamerika för att ta itu med en grupp internationella falskmyntare i den sista filmen i mastodont-serien. Inte en särskilt festlig film dessvärre. Jag gillar idiot-iniativet att försöka göra en såpass daterad typ av trikåfilm i mitten av åttiotalet men tyvärr får man mest en massa lam slapstick, och den tuffaste gadgeten dom lyckas skrapa fram är en spion-klocka (lame!). De nya supermännen Stephen Boyd och Steven Martin är riktigt torra och Sal Borgese är lika outhärdlig som vanligt som den stumme supermannen som kommunicerar med mumbo-jumbo-brölanden. Dock är det kul att se en så pass gammal man i skinande röda trikåer. En besvikelse, men ändå värd att kollas upp av vänner av serien - tokroliga trikåspektakel slinker ju alltid ner. Sedd på engelskdubbad video från Uruguay (!) med ett så pass solkigt omslag att det är ett under att någon överhuvudtaget hyrde filmskrället.
Rampage of Evil - Småtrevlig äventyrsfilm där en charmigt töntig och överårig hjälte ska besegra den lömske adelsmannen Paul Müller, som i hemlighet lierat sig med en grym legoknekt och hans armé av smutsiga slaver. Vatikanens stulna guldskatt måste återföras och prinsessan räddas från utpressning och oönskat giftemål. Rätt hårda bud för att vara tidigt sextiotal, tyvärr har holländska kassetten en rejält kackig fullscreenprint. Vilket kompenceras lite av det fräcka omslaget och det faktum att jag överhuvudtaget inte känner till några andra släpp.
Black Belly of the Tarantula - Bra titel, bra giallo. Snyggt foto, bra skådespelare, lysande Morricone-musik och tät stämning. Mordet bland skyltdockorna i fotostudion är bland det snyggaste och bäst klippta jag sett i genren. Handlingsmässigt kunde den dock vart starkare, twistarna satt inte riktigt som dom skulle och det bjöds på få tillfällen till gissa-mördaren. Men eftersom filmen levererar på alla andra områden så blir betyget ändå gott, väl värd att kolla upp och ett måste om man snöat in på giallos (och vem har inte det?).
Slumber Party Massacre - Charmig slasher som kopierar friskt från Halloween-filmerna. Ett gäng galanta åttiotalstöser ska ha pyjamasparty, tyvärr i kombination med haschrökning och föräktenskapligt sex i samma veva som en stereotyp psykopat går lös med borr mot det kvinnliga släktet. En av få slashers regisserad av en kvinna, vilket dock inte hindrar en exploatering av nakna gymnasieflickor som inte Franco skulle ha skämts för. Det märks dock dock lite mer i det finurliga slutet då den uppenbart impotente mördarens borrmaskin "kastreras".
Slumber Party Massacre II - Slasher-racet fortsätter med den här minst sagt knäppa uppföljaren, som kanske ska ses som en symbolisk skräckkomedi om att förlora oskulden eller nåt. Framförallt är det dock ett helgerån både på första filmen och allt vad slashers heter. Ett charmigt helgerån ska dock tilläggas. Den lilla flickan som överlevde första filmen har nu vuxit upp och spelar i ett tjusigt 80-talstjejband. Tjejerna är så gulliga och charmiga att man för en gångs skull inte önskar livet ur dom, som brukligt annars i slashers. Nåväl, det är när bandet ska åka ut i en stuga över helgen för att repa och träffa killar. Det är här det börjar bli knäppt. Huvudpersonen börjar nämligen drömma konstiga drömmar som inkluderar hennes dreamiga aspirerande pojkvän, scener ur första filmen... samt en komisk rockabilly-mördare i skinnjacka och Elvis-frilla med rosa elgitarrsborr som skriker "Rock 'n roll never died!" eller sjunger be-bop-a-lula samtidigt om han borrar sönder flickor!!! Drömscenerna är som David Lynch på sockervadd. Huvudpersonen börjar drömma i vaket tillstånd samtidigt som de andra åttiotalstöserna roar sig kungligt med sprit, killar och kuddkrig, men ingen tror henne när hon säger att mannen i drömmen finns på riktigt och är ute efter henne... Tills hon har sex med den dreamiga pojkvännen och rockabillymördaren hoppar ut drömmen och borrar ihjäl alla ungdomar med sin borrgitarr! Det här filmen är så dum och over the top att den nästan gör ont att titta på, men jag kan inte förneka att det var en festlig åktur man blir bjuden på. Tyvärr dog nog ett par hjärnceller av bara farten. Rockabillymördaren blir dessvärre lite tjatig mot slutet och ska man vara ärlig var nog filmen allra bästa under den första halvtimmens uppbyggnad då filmen kändes som en galnare "Sixteen candles" med klantsurrealistiska mardrömsscener.
