Den fantastiska filmens topp 100 - Del 1

Bara för att jag är list-neurotiker... Här kommer första delen i en serie av tio där genrefilmen/den fantastiska filmen/whatevers 100 toppar skall krönas. Enjoy!

100. Africa Express
Regi: Michele Lupo
Motivering: Ett av ytterst få exempel på lyckad äventyrsbuskis. Giuliano Gemma är som klippt och skuren i rollen som trucker-spelevink i Afrika och har världens sötaste sidekick i chimapansen Biba.

99. Deep Red
Regi: Dario Argento
Motivering: Den första giallon jag såg. Aningen ojämn (och därför överskattad), men hade Argento klippt ner spellängen och tagit bort allt onödigt hade det lätt varit en av genrens absoluta toppar.

98. Godzilla Vs. Monster Zero
Regi: Ishiro Honda
Motivering: Skönt swankig monsterfilm i vilken utomjordingar kidnappar Godzilla och Rodan för att battla Monster Zero som förpestar livet på deras planet. Godzillas segerdans är en stor stund i monsterfilmens historia. När Ishiro Honda är i farten blir det fan alltid trevligt.

97. Violence for Kicks
Regi: Massimo Felisatti, Sergio Greico
Motivering: Ett finnigt gäng bortskämda rikemansynglingar åker runt på moped och knarkar, våldtar och förstör. De har nämligen förläst sig på Nietzsche och skaffat övermänniskoideal. Vart är ungdomen på väg? Hysterisk juvenile delinquent/terror-trash som tål att ses om igen och igen.

96. Emanuelle's Revenge
Regi: Joe D’Amato
Motivering: Emanuelle hämnas sin systers självmord genom att kidnappa hennes busiga kille, en hal bookmaker i kukvisarbyxor som tvingade systern till prostitution. Hon stänger in honom i ett hemligt rum, pumpar honom full med droger och torterar honom med sexuella lekar där han aldrig får utlösning. Sjuttiotal när sjuttiotalet var som mest sjuttiotal och en av D'Amatos allra bästa. Min favoritscen, mitt i all snusk, är konstigt nog en lång Formel-1-scen i slow motion som faktiskt är riktigt vacker.

95. Night Train to Terror
Regi: John Carr m.fl.
Motivering: Hjärnsmältande vansinnes-skräckantologi (made in Nilbog) i vilken Gud och Satan sitter på ett tåg och tjaffsar om folks själar samtidigt som knäppa filmer visas (ihopredigerade från kasserade långfilmer). Då och då dyker ett breakdansande gäng ynglingar upp och spelar en vedervärdig åttiotalsdänga (en av textraderna går "everybody's got something to do - everybody but you!", vilket träffar ganska hårt när man ser den här filmen). Har sett denna tre gånger nu och måste motvilligt erkänna att det är en av mina favoriter.

94. The Bloody Pit of Horror
Regi: Massimo Pupillo
Motivering: Färglad och kul 60-talspulp i vilken ett filmteam smyger sig i ett gammalt slott och stöter på en kroppsbyggare med övermänniskoideal och en besatthet av en gammal bödel från medeltiden. Muskelmannen Mickey Hargitay gör sitt livs roll som bödeln och hans fullkomligt speedade (för att inte tala om homoerotiska) insats ger filmen den där extra knuffen från bra till en favorit!

92. The Demoniacs
Regi: Jean Rollin
Motivering: Ett gäng dekadenta pirater våldtar och mördar två flickor som sedan återuppstår för att hämnas. Låååångsam, elak och vacker - en av Rollins bästa!

93. Tron
Regi: Steven Lisberger
Motivering: Orättvist utskälld film från den svunna tid då Disney hade en själ. Tron har en intressant idé, är grymt snygg och tappar aldrig greppet om det där pojkaktigt underhållande som jag tycker saknas i mycket modern science fiction. Ironiskt att den första VR-filmen skulle bli den bästa.

92. House by the Cemetery
Regi: Lucio Fulci
Motivering: Folk får säga vad dom vill, jag tycker likt förbannat att Fulci var bäst under åttiotalet. Spökhusfilmen House by the Cemetery kvalar in på listan med hjälp av sin mardrömslogik, konstiga stämning och läskighet. Unge herr Frezzi är dessutom en riktigt charmig barnskådis (folk har blivit pedofiler för mindre) och spelar unge Bob med utsökt skärpa. Är väl inte hans fel att dubbaren gick på crack?! Cut the kid some slack!

91. The Mysterious Island of Captain Nemo
Regi: Juan Antonio Bardem, Henri Colpi
Motivering: Underbar äventyrsfilm baserad på spansk TV-serie. Omar Sharif är fantastisk stackars kapten Nemo, filmen är välgjort och spännande, har en skön viktoriansk känsla med massa häftiga sci/fi-prylar och dessutom en söt apa! Bästa Jules Vernes-filmatiseringen om du frågar mig.

90. Terror
Regi: Franco Prosperi
Motivering: Hård, trashig terror är alltid trevligt. Ännu trevligare blir det förstås om Ray Lovelock spelar terrorman som terroriserar nunnan Florinda Bolkan och hennes kvinnliga teatergrupp. En klar favorit i terrorträsket.